Idag är det exakt ett år sedan som jag pratade med Jens, min älskade sambo, för första gången.
Det var den 16 maj 2010, och jag minns det som igår.
Jag satt vid datorn hemma i Finnfara vid det vita matsalsbordet inne i tvrummet och slösurfade för att slippa plugga. Det var Söndag.
Bror var på besök och vi hade precis satt på tvn för att kolla på småstadsliv 3. Mamma och Peter satt i soffan och jag satt därborta vid bordet och slängde ett öga på tvn lite då och då. Studenten var nära och allt kändes så jäkla bra på något sätt. Trots att hösten var oklar och plugget tyngde över en så var man ändå lite extra glad just den här dagen. Jag hade precis satt igång med träningen igen på allvar och vädret ute var helt ok.

Facebook var såklart standard sidan, var inloggad där och hade några fler flikar uppe på menyn och kollade på inredningssidor. Jag gick i flyttankar.

....För att spola tillbaka tiden ännu mer så visste jag ju redan för 8-9 år sedan vem han var. Jag åkte mycket slalom när jag var liten med en vän och Jens jobbade i liften i slalombacken på den tiden. han var nog en av de första killarna jag spanade in. Haha! Jag kan inte ha varit mer än 11år då. Kommer så väl ihåg hur fnissig man blev när jag såg att han jobbade och stod där och hjälpte en att sätta liften rätt. "Inte ramla INTE RAMLA" Var det enda jag tänkte på när man åkte upp. Och ja, jag ramlade mycket! Haha hade inte åkt slalom så länge då. Och det var ju sååå pinsamt tyckte man när han såg det. Tur för mig att Jens inte kan placera mig av alla snorungar som åkte slalom på den tiden. Haha!

I alla fall så fick han heta "liftkillen".

Några år senare så brukade jag se honom på stan ibland när han jobbade. Kände igen honom direkt. Gaah så snygg han var! men han var ju förbjuden frukt långt ifrån inom räckhåll för min del. Han var ju så mycket äldre, så han skulle säkert avfärda mig på en gång.

När facebook blev allt mer poppis och jag såg att han hade ett konto där var jag ju bara tvungen att lägga till honom som vän. Åh vad nervös jag var när jag gjorde det. hade ingen som helst tanke bakom. Tyckte bara det skulle vara kul att berätta för mina vänner att jag var vän med "liftkillen" på fb. Haha. För han skulle ju inte se mig ändå tänkte jag. Så jag lade till honom. Sen var det inget mer med det.

Men den här dagen, den 16 maj 2010. Söndagen, skulle förändra allt.

Åter till när jag satt där vid det vita bordet med facebooksidan uppe.
Medelandesymbolen lyste rött och visade att jag hade fått ett nytt medelande.
Säkerligen nåt från nån av alla grupper man är medlem på tänkte jag.
Tog musen över den röda symbolen och såg att Jens visningsbild dök upp.
Tiden stannade till lite. "Vadå vänta nu, är det nåt fel på fb eller?".
Det kunde ju inte vara så att han hade skrivit till mig.
Otänkbart!

Klickade in på medelanden och gick ur flera gånger för det kopplade liksom inte, Varför skulle han skriva till mig?
Men det visade sig vara så!

Vi pratade med varann och bytte nummer och började ses och det ena ledde till det andra och den 10 juni efter studentkvällen/natten sov jag hos honom första gången. Efter det var vi oskiljaktiga. Sen har det alltid varit vi.
 
Nu ett år senare sitter jag här i vår gemensamma lägenhet, och gosar med vår lilla kissemiss.

Ibland är det konstigt vart livet tar en. Såhär vill jag ha det för alltid. ♥


Lägger ut den mest smickrande bilden på oss två. Höhö.

♥