"Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna


Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick, och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom..."




 En riktig Winnerbäck-dag idag.