Den här julen kommer bli den första på två år utan dig. En jul utan din närhet och kärlek. Jag kommer inte behöva hålla utkik på vägen utanför förnstret för du kommer inte komma och överraska mig i år på julafton. Jag kommer inte skriva "God jul älskling" på något paket, för du finns inte längre där. Du är inte min längre, du är allas, din egen, kanske någons, men inte min. Det finns inget "vi" det finns inget "oss". Julen för mig är en tid fylld av kärlek, kärlek till familj, vänner och sin älskade. Att inte få dela den med dig kommer kännas tomt, dystert, ovant och återigen tomt.

Tänk om jag kunde bestämma helt själv. Nu bestämmer jag mig, nu älskar jag inte dig längre. Nu betyder du inget speciellt för mig. Tänk om det vore så enkelt. Det borde vara det, i alla fall efter den tid som har gått.

De brukar ju säga "Du måste släppa taget och gå vidare", "Du måste träffa någon ny, någon som får dig att tänka på annat", "Släpp honom, låt bli att tänka på det". Hur ska jag kunna träffa någon ny när jag ändå inte kan släppa dig.


"Hej, så du vet så är jag kär i en annan och jag kommer alltid att jämföra honom med dig men det är lugnt va?".


Ja ibland är det bara inte min dag. Idag är en sådan dag. Precis som alla andra dagar.