I don't know how to get by
Seems like we can't make it alright
Never wanna say goodbye
I can't let go
So give me one more try
You're everything I need..



Nu är helgen här äntligen! Någon riktig slapphelg ska jag väl inte påstå att det blir.. Det är ju jobb hela helgen som gäller. När jag har mina lediga timmar är det plugget som fyller upp den tiden. Så jag ser fram emot nästa helg istället. Det är ledighet det! Sen måndagen efter är det ju dagen DET! Weeiha! Känns verkligen jätte bra!

Nu ska jag skynda mig på lite grann. Ska hämta upp Johanna nu snart och dra ner på stan till Sara. Så vi får väl se vad vi flickor hittar på ikväll, tror vi blir ganska många, kul! Idag blev det en fredagsfika efter skolan, som alltid! Är så himla mysigt att sitta och mysa och prata om helgen, veckan och allt! Jag tänkte i morse att "vad skulle jag göra om jag inte hade mina underbara vänner?". Då skulle jag vara helt körd vid det här tillfället. Hua det vågar jag inte ens tänka på.. Hur dåligt och vad som än händer så får ni mig att kunna le i alla fall, det är ju inte så att jag glömemr bort alla mina bekymmer och allt är bra för jag gråter inombords. Det har jag alltid gjort. Jag gråter väldigt ofta för jag är väldigt känslig för saker och ting. Jag gråter till filmer, låtar, händelser, ja allt! Men, det är inte många som har sett mig gråta, jag kan inte göra det framför folk.. Ni är ytterst få som har skådat det.. Jag vet inte varför, kanske är det för att inte visa svaghet.

I alla fall så får ni mig att för stunden känna en glädje. Ni är som alkohol kan man säga! :P Så vad vore jag utan er? Antagligen alkolist, haha.

Egentligen har jag inte riktigt tid med detta nu men, vill ni veta min värsta mardröm? Min absolut värsta mardröm är att jag om kanske en sisådär 5-10 år, träffar en kille som ja ni vet han är trevlig och allt sånt, en sån där typisk svenssonkille som är lämplig att skaffa barn och gifta sig med, en sådan man kan nöja sig med. Man tror att det man gör då är rätt och av kärlek, men egentligen så gör man det för att dölja och klä över något annat. Sen lever man tillsammans med den killen, får barn och allt bla bla bla. Samtidigt som man tänker på "honom" han som man verkligen älskade en gång, som aldrig hade fått en att känna något liknande. Han som en gång sa att han älskade mig tillbaka. Han som man tittade på stjärnfallen med, solnedgångarna och kände äkta trygghet och kärlek med. Att man nu istället skulle nöja sig med den här andra killen, den "trevliga svenssontypen". Leva ett helt liv med honom och aldrig kunna ta tillbaka det.
Det är min mardröm..