När jag kom hem ifrån jobbet idag så satt mamma och kikade på kanal 3:s nya program som heter Diagnos okänd. Där var det en ung kvinna med, 23 år som hade symptom som ont i lederna, trötthet, febertoppar. Under programets gång kom det även fram att hon hade Raynauds syndrom (vita fingrar). Jag kände mer och mer igen mig och som mina aningar stämde, hon hade SLE. Samma sjukdom som mig. Jag blir lika förvånad varje gång jag hör eller ser om någon som har det. För mig existerar inte SLE. När jag var 14år och hade så ont i kroppen att jag knappt kunde gå och ta på mig kläder själv sa en läkare till på Astrid Lindgrens barnsjukhus att jag hade SLE, en kronisk sjukdom som man lever med hela livet. Jag trodde verkligen att ja aldrig skulle bli bättre, så från och med den dagen ignorerade jag den totalt. Jag tog mina mediciner och skyddade mig inte alls från solen, som jag egentligen skulle eftersom att sol inte är bra för sjukdomen. Inte skulle jag låta bli att sola för det bara för att någon doktor sa att jag hade SLE! I höstas var första gången jag blev "aktiv" inom Unga reumatiker, det var först då som jag kunde ta tag i och acceptera att läget är som det är. Mycket berodde på att jag fått rätt mediciner och var symptom fri som gjorde att jag levde ett så gott som fullt normalt liv. Det var så skönt att träffa andra som hade samma problem som en själv!

Idag är jag fortfarande symptom fri, om man räknar bort stelheten som ibland kan komma på morgonen och reunads syndrom som jag alltid har när det är kallt åt händerna. Jag har mina skov, men dom har blivit allt färre. Jag ser ljusare mot framtiden även om min kanske kommer innebära fler beslut och mer nogrann planering än andras då jag till exempel måste planera i förväg innan jag skaffar barn pga att jag äter en del starka mediciner sen är det tydligen lättare att få missfall med SLE. Jag som vill bli sådär glatt överraskad när jag upptäcker att jag är gravid! Ännu en gång har jag skrivit något om min sjukdom, det är inte ofta. Som sagt, den har egentligen inte accepterats av mig själv ännu jag är enligt mig själv och kommer alltid att vara en frisk människa som kan springa, hoppa och böja mig som en gummigubbe.

SLE kommer alltid att vara en del av mig, inte jag av den.