Myskväll!

Sitter just nu ihopkurad i soffan för att ha en riktig slökväll! Har jobbat idag, första dagen efter introduktionen så man är bra slut i skallen när man kommer hem. Allt är ju så nytt fortfarande så kugghjulen snurrar på till 100% under hela arbetstiden. Men roligt är det och tur är väl det!

...Känner egentligen att jag är riktigt less på det här snacket om valet och bla bla men har en sak som jag skulle vilja kläcka ut mig i alla fall. Tycker att det är riktigt löjligt och barnsligt rent ut sagt hur alla behandlar SD kan garantera att mer än hälften av de som är emot partiet inte ens vet vad partiet står för.

Att "De är rasister" tycks vara enda anledningen till att hatet har satts upp mot dem. Men är de egentligen det? Är det rasism att vilja minska på invandringen och satsa mer på folket som redan befinner sig i landet? Är det rasism att vilja skära ner på invandringen för att kunna ge de som redan kommit hit bästa möjliga stöd och hjälp istället för att ta in ett överflöd och inte ens veta vart man ska bosätta dessa människor och inte ha resurser till att hjälpa dem komma i gång i det nya landet?

SD vill inte kasta ut alla invandrare som vissa tycks tro.
De vill heller inte stoppa invandringen, de vill skära ner på den. Varför? Jo för att som läget är just nu tar vi in fler människor än vi kan hantera. Dessa människor får då inte den hjälp de behöver.

Tycker det är riktigt löjligt att SD klassas som rasister av vissa människor. Finns mycket mer jag skulle kunna säga om detta men just nu vill jag bara spy på det som har med politik att göra. Punkt.




I natt åkte älskling i väg för en ny jobbvecka igen. Börjar frukta söndagar på riktigt nu, drömmer nämligen alltid mardrömmar efter att han åkt iväg när jag somnar om igen. Gör aldrig det annars men just när han åker iväg kommer dem. Uusch hela min kropp tycks ogilla när han inte är nära.


Var in på Åhléns och köpte en kaffepress idag, tjoho! Nu jäklar kan jag göra gott kaffe snabbt!


Typ en sådan har jag införskaffat mig, höhö! Lämpligt sörru.









Vad lustigt det är ändå, hur säker man kan bli på en människa. Att man verkligen kan känna och veta att den här personen vill jag ha vid min sida för resten av livet.
Jag är säker nu och det gör mig så lycklig och skrämd på samma gång.
Vad gör jag om jag förlorar honom?
Jag älskar dig Jens. ♥ 







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0