Alldeles nyss satt jag och tittade på tv. Det var en dokumentär på kanal 5 om "Min apa är min bebis". programmet handlar om familjer i USA som adopterar apor som deras egna barn. De behandlar dem som bebisar hela livet och aporna gör allt som valiga bebisar gör. De blir klädda i prinsesskläder, matade med nappflaskor, gungar i lekparken, bär blöjor mm. Detta ser amerikanerna som en lösning för de par som inte kan få egna barn - de adopterar en apa. Att adoptera en apa kostar dem ca 4500 dollar, alltså ca 25000 svenska kronor.

Till en början när jag såg dokumentären tyckte jag aporna var jättesöta och visst det var väl lite små sött det där med hela apbebis grejen. Samtidigt känner man ju att det inte är helt rätt, jag menar apor ska väl leva i naturen med sin art på ett naturligt sätt.

en kvinna som var med i programmet besvarade den tanken med "Jessy (hennes ap"dotter") vet inte ens vad andra apor är, hon älskar sitt liv nu och vill göra allt som jag gör." hur sorgligt är inte det? Att apan inte ena vet vilka andra apor är liksom. Det är ju hemskt.. Kvinnan tror ju och fick det att låta som att det var så bra att hennes apa inte visste om det, men i mina öron lät det mest tragiskt..

Gränsen drogs i alla fall när man fick följa ett annat ungt par i USA. De skulle åka till en apuppfödare och hämta sin nya "dotter". Då de kom till kvinnan som födde upp dessa apor satte de sig i ett rum och väntade på att kvinnan skulle hämta den lilla. Kvinnan hämtade apan i ett annat rum som såg ut som ett typiskt barnrum. När det unga paret bekantat sig lite med knytet i filten fick de följa med kvinnan ut på gården in till en annan byggnad där hon höll de andra aporna som hon avlade med. Inne i byggnaden var det burar från golv till tak, stora inhängnader där massor av apor hoppade omkring. "Akta så det inte bits, de brukar dra in saker de får tag på" sade kvinnan där de vistades där ute.

"Där har vi hennes riktiga mamma", sade kvinnan och pekade på en utav aporna som såg mest intresserad utav vad de unga paret hade i famnen, hennes biologiska dotter. Apmamman såg sorgsen ut och sträckte förtvivlat ut sina armar mot den lilla bebisen som låg i famnen på människorna. Normalt lever apornas ungar med dem i ett år innan de ger sig av på egen hand i naturen, här i "apmänniskovärlden" slits ungarna från deras mammor redan efter tio dagar. Ingte så konsigt att aphonan såg så hjärtekrossad ut och försökte till max att få tillbaka sin unge.
Där knäppte jag av tvn.

Då ville jag inte titta längre. Vart är världen påväg?


Ett par med sin "dotter" Jessy.


Det unga paret som besökte apuppfödaren..